Outi Pakkanen: Seuralainen. 2010. Otava. Sivuja 336
Takakansiteksti:
Raamikas Sampo Nygren tarvitsee rahaa maksaakseen pelivelkansa. Tyylikäs Rebecca Koivisto tarvitsee uusia kasvoja seuralaispalvelunsa miesgalleriaan. Nämä kaksi kohtaavat ja sopivat yhteistyöstä. Pian poliisi saa selvitettäväkseen kuolemantapauksen, jonka syyt johtavat paljon syvemmälle kuin mitä ensisilmäyksellä näyttää.
Helmet-lukuhaaste:
42. Kirjan päähenkilö tekee huonoja valintoja
Édouard Louis: Naisen taistelut ja muodonmuutokset
Adlibris-kuvauksesta:
Hellä ja heltymätön kartoitus naisen asemasta.
Ranskan kohutuimman ja kiitetyimmän nykykirjailijan neljäs teos maalaa intiimin kirjallisen muotokuvan, joka on kunnianosoitus kirjailijan äidin periksiantamattomuudelle ja rinnakkaisteos Kuka tappoi isäni -romaanille.
Myöhään eräänä iltana äiti soitti Édouard Louis'lle. ”Minä tein sen. Jätin isäsi.” Yhtäkkiä hän - 45 vuotta köyhyyden, armottoman systeemin ja maskuliinisen väkivallan keskellä elänyt nainen - oli vapaa.
Naisen taistelut ja muodonmuutokset on kertomus ihmisestä, joka kamppailee oikeudesta elää tasaveroisena yksilönä nyky-Ranskassa. Louis katsoo ihmiskohtaloita sanelevaa järjestelmää silmästä silmään ja hahmottelee veitsenterävän selonteon äideistä ja pojista, politiikasta ja vallasta sekä naisen roolin vaikeudesta - ja pyrkimyksestä vapautua sen kahleista.
Édouard Louis (s. 1992) kirjoitti esikoisteoksensa Ei enää Eddy vain 21-vuotiaana. Siitä lähtien Louis on uudistanut nykykirjallisuutta tekemällä näkyväksi työväenluokkaa laajalti käännetyillä romaaneillaan, jotka ovat olleet arvostelu- ja myyntimenestyksiä. Häntä on kutsuttu yhdeksi sukupolvensa tärkeimmistä kirjallisista äänistä.
Helmet-lukuhaaste:
19. Kirja on Keltaisen kirjaston kirjalistalla
Ingeborg Arvola: Kniven i elden. Ljudbok
”Kniven i elden” av Ingeborg Arvola recenseras av Åsa Linderborg
Det är som
hämtat ur Dolly Partons ”Jolene”
Ingeborg
Arvolas ”Kniven i elden” bjuder på mentalt motstånd
Detta är en
kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Jag läser igenom Ingeborg
Arvolas roman ”Kniven i elden” en gång, två gånger och till slut en tredje
gång för att försöka förstå vem Brita Caisa är.
Så mycket fattar
jag, att Brita Caisa är 35 år och har två söner med två okända fäder. Hon är
osedvanligt vacker och har magiska krafter, hon kan hela både människor och
djur, även om hon inte alltid lyckas.
Det är 1860-tal i
Finnmarken, de norra gränstrakterna runt Finland, Ryssland, Sverige och Norge. Där lever
olika sorters samer, finnar, ryssar, alla möjliga, och själv tillhör Brita
Caisa kvänerna. De håller med kor och renar, odlar det som går och finns det
inget att leva av drar man vidare.
Det är med stor
inlevelse som Ingeborg Arvola sätter Brita Caisa och hennes söner på ett par
skidor och skickar ut dem i jakt efter ett annat liv – en gård, en man som inte
super. De ska ta sig till havet för att fiska, på vägen stannar de till för att
byta arbete mot husrum.
De kommer till
Mikkos praktfulla gård, den största längs Neidenälven. Han är gift med Gretha,
lyckligt gift men olyckligt barnlös.
De stannar ett
tag. Folk kommer och går med skvaller. Alla slår vakt om sina hotade
identiteter och hur dessa ska knytas till resurser och rättigheter.
Sedvanerätten och traderade släkthistorier ställs mot nationalstatens ökade
krav på kontroll.
Gretha tar sig an Caisa Britas yngsta pojke när de
andra arbetar på åkrarna. Brita-Caisa tycker om att hugga i; allt arbete, allt
vardagsbestyr är detaljerat skildrat. En eloge till Marianne Mattsson som
måste ha slitit med översättningen av en prosa som velat behålla en språklig
tradition, där till exempel samma person kan ha tre olika namn.
Det ena leder
till det andra, och plötsligt känner sig Gretha tvingad att bönfalla Brita
Caisa: Snälla, ta inte min man, bara för att du kan.
Det är som
i Dolly Partons låt Jolene, med skillnaden att
det är Brita Caisas hjärta man får följa, ett känsloliv som ägnas mer åt
naturen än medmänniskorna: ”Solen sprakar när den träffar min kind och min
tyngd mot jorden, vi hör ihop, jorden och jag. Och himlen. Och älven”.
Jag läser om boken för att försöka förstå varför
Brita Caisa gör som hon gör mot Gretha som öppnat sitt hem och tagit sig an
hennes barn. Hon tycks renons på skuldkänslor och hon har redan gått igenom
skammen med kyrkstraff fyra söndagar och sex månaders fängelse.
Efter tredje
vändan ger jag upp; det är den romantiska kärleken och den okuvliga kåtheten
som driver Brita Caisa och Mikko. Det är lika banalt som mänskligt, men inte
gestaltat så att det övertygar – alltför stora värden står på spel för dem
båda. Å andra sidan kan ju åtrå få folk att göra vad som helst. Samtidigt
gillar jag just detta, att en så kallad stark kvinna, som ska beundras enligt
schablonen, kan bjuda mig ett sådant mentalt motstånd.
”Kniven i
elden” är den första
delen i en trilogi. 2022 belönades den med Norges finaste litterära utmärkelse,
Bragepriset, och var även nominerad till Nordiska rådets litteraturpris 2023.
Jag missunnar inte Ingeborg Arvola det. Mina invändningar till trots, vill jag
nog ändå veta hur det ska gå för magen som växer under kjolen, som snart ska
ställas inför rätta igen.
FAKTA
ROMAN
» Kniven i elden. Ruijan rannalla –
Sånger från ishavet
Ingeborg Arvola
Albert
Bonniers förlag
24. En bok där
man gör någonting olagligt
Miranda Cowley Heller: The Paper Palace. First published 2021. Pages 386.
On a perfect August morning, Elle Bishop heads out for a swim in the pond below 'The Paper Palace' - her family's holiday home in Cape Cod. As she dives beneath the water she relives the passionate encounter she had the night before, against the side of the house that knows all her darkest secrets, while her husband and mother chatted to their guests inside.
So begins a story that unfolds over twenty-four hours and fifty years, as Elle's shocking betrayal leads her to a decision that will change her life for ever.
Helmet-läsutmaning:
Satu Vasantola: Kun isä osti Merenkurkun. Tammi. 2023. Sivuja 255
Takakansi:
"Tämä matka päättyy pian, ja se on minun syytäni."
Juhannusviikolla isä katoaa tanssikengät mukanaan. Katoaminen ei tule tyttärelle yllätyksenä, sillä tutut merkit ovat olleet luettavissa jo jonkin aikaa: ravit, kravatti sekä puheet olemattomista miljoonista ja kostosta, jota laman sairastuttama isä suunnittelee.
Tytär lähtee isänsä perään. Alkaa matka halki kesäisen Suomen. Sen aikana tytär joutuu kohtaamaan paitsi isän maniajaksojen värittämän menneisyyden myös kaikki ne kipeät muistot, jotka tämän sairauden varjossa vietetty lapsuus on synnyttänyt. Nekin, jotka keho muistaa vaikka mieli ei.
Helmet lukuhaaste:
Kuusi apokryfikirjaa on käännösehdotus, jonka on tehnyt Apokryfikirjojen käännöskomitea vuonna 2006. Kirkkohallituksen monistamo. Sivuja 171.
Takakansi:
Mistä on peräisin maailmantaiteesta tuttu Judit ja Holofernes -aihelma? Entä Susanna kylvyssä? Mistä kirjasta Aleksis Kivi sai vaikutteita Nummisuutareiden juoneen?
Näihin kysymyksiin löytyy vastaus tästä kokoelmasta. Apokryfikirjojen käännöskomitea julkaisee nyt ensimmäisenä näytteenään kuuden kirjan uudet suomennokset. Septuagintaan eli kreikankieliseen Vanhaan testamenttiin kuuluvat apokryfikirjat liittyvät läheisesti Raamattuun ja ovat merkittävä osa maailmankirjallisuutta.
Martti Luther suositteli Vanhan testamentin apokryfikirjojen lukemista. Tästä valikoimasta voi havaita, miksi. Värikkäissäkin kertomuksissa on vankka uskonnollinen perustansa, julistavista runoteksteistä puhumattakaan. Kantavana teemana on, että Jumala koettelee omiaan mutta aikanaan armahtaa heidät.
Helmet-lukuhaaste:
