Orhan Pamuk: Den rödhåriga kvinnan

Orhan Pamuk: Den rödhåriga kvinnan. Norstedts. 2012.
Originalets titel: Kirmizi saçli kadin.
Finsk titel: Punatukkainen nainen

Jag är alltid lite rädd för dessa stora nobelpristagande författare såsom Orhan Pamuk. Den rödhåriga kvinnan överraskade mig med att  ha en spännande intrig och med att ha bra flytande text som lyfter redan från början.

Den rödhåriga kvinnan har sin grund i två mytiska berättelser: Den om kung Oidipus av Sofokles där sonen dödar sin far och gifter sig med sin mor samt den persiska sagan om Rostam och Sohrab där fadern dödar sin son. Med dessa berättelsler växer den unge Cem Çelik upp. Han attraheras av berättelserna och ser något slags samband med sitt eget liv; hans far har först hamnat i fängelse på grund av sina politiska åsikter men har senare även lämnat sin familj, alltså Cem och hans mor.

År 1986 är Cem 16 år gammal och för att financiera sina studier tar han ett sommarjobb som lärling till en brunnsgrävare, mäster Mahmut. Mästaren gräver brunnar med hacke och spade och då han hittar vattten skapar det förutsättningar för bygge och utveckling för samhället omkring och mästaren firas som en hjälte. Brunnen med Cem som lärling grävs i byn Öngöre, som senare blir en stadsdel av Istanbul. På kvällarna berättar mästaren historier och Cem börjar se honom som en faderfigur men också som en sträng sådan.

Det finns en teater i byn Öngöre och en av dess skådespelare är den rödhåriga kvinnan. Cem blir förälskad såsom bara en 16 årig kan bli. Men det händer en olycka på brunnsgrävarplatsen och den unga Cem flyr.

Jag skall inte berätta mera eftersom överraskningar kommer och boken var en spännande och bra läsupplevelse. Jag rekommenderar den varmt.

I Helmets läsutmaning 2020 kommer Den rödhåriga kvinnan i:

3 En bok jag hade fördomar mot
8 En bok som någon annan väljer för mig (eftersom den hör till Litteraturcirkelns läslista)
16 I boken har en bok en viktig roll
32 Boken har ursprungligen kommit ut på ett språk jag inte kan

         *   *   *   *   *   *   *   *   *   *   *   *   *   *   *   *   *   *   *   *   *   *   *   *

Aina vähän arastelen näitä suuria Nobel-palkittuja kirjailijoita. Punatukkainen nainen on kuitenkin jopa jännittävä. Asia, jota en osannut odottaa.

Punatukkaisessa naisessa kuljetetaan rinnakkain kahta myyttista tarinaa; toinen idästä ja toinen lännestä: yksi on Sofokleen tarina kuningas Oidipuksesta, joka tietämättään tappaa isänsä ja nai niin ikään tietämättään äitinsä. Toinen on persialainen ja kertoo Rostamin ja Sohrabin tarinan isästä, joka tappaa poikansa. Kahden myyttisen tarinan ohella kulkee todellisuus: Vanhat tarinat viehättävät päähenkilö Cem Çelikiä jo hyvin nuorena. Hän on vihainen isälleen, joka on jättänyt perheensä ja tarinat antavat hänelle ehkä lohtua, mutta ainakin tukea vihan tunteisiin isäänsä kohtaan.

Vuonna 1986 Cem on 16-vuotias ja tienatakseen opiskelurahoja hän ryhtyy mestari Mahmutin oppipojaksi. Mestari Mahmut kaivaa kaivoja apunaan lapio ja hakku. Kun vettä jostain löytyy, se luo edellytykset rakentamiselle ja mestari Mahmutia juhlitaan silloin sankarina. Kaivoa ryhdytään kaivamaan Öngören kylään, josta myöhemmin tulee Istanbulin kaupunginosa. Iltaisin mestari kertoo Cemille tarinoita ja kun mestari kerran pyytää Cemiä kertomaan tarina, hän kertoo kuningar Oidipuksen tarinan.

Öngören kylässä on teatteri ja yksi sen näyttelijöistä on punatukkainen nainen, johon nuori Cem rakastuu. Kaivotyömaalla tapahtuu kuitenkin onnettomuus ja nuori Cem pakenee paikalta.

Enpä kerro enempää, koska yllätyksiä on luvassa ja teos oli oikein hyvä lukukokemus. Suosittelen lämpimästi.

Helmet-lukuhaasteeseen merkitsen Punatukkaisen naisen kohtiin:

3. Kirja, johon suhtauduin ennakkoluuloisesti
8. Kirja, jonka joku toinen valitsee puolestasi (koska tämä kuuluu kirjallisuuspiirini lukemistoon)
16. Kirjassa on kirjalla tärkeä rooli
32. Kirja on kirjoitettu kielellä, jota en osaa